Jag som Harlequinförfattare
Överraskande nystart
© Kim M 2005
Jag hade levt i ett tryggt och trevligt men väldigt trist äktenskap i många år när allt plötsligt förändrades. Det hela började en torsdagsmorgon då en ny kille började på kontoret. Jag satt i fikarummet med min nära kollega Madeleine, en ärtig och snygg tjej på 25, och skvallrade om någon såpa vi båda sett på tv kvällen innan. Då klev han in; denna underbara varelse.
”Hör upp flickor”, sa Lennart, vår gubbsjuke chef. ”Detta är Mats. Han ska jobba hos oss, var snälla mot honom nu!” Lennart skrattade till och försvann ut ur rummet. Jag log mot Mats.
”Välkommen”, sa jag så glatt jag kunde. ”Hoppas du kommer trivas”.
Mats var strax under trettio, hade bruna ögon och mörkt, lite lockigt hår. Han var lång och ståtlig, det kunde inte undgå någon.
”Tack”, svarade han och log blygt tillbaka. ”Finns det kaffe?”
Madeleine, som inte bara var ung och snygg utan dessutom väldigt singel var inte sen att resa sig upp.
”Här borta”, kvittrade hon och hällde upp en kopp åt honom. Jag kände mot min vilja ett sting av svartsjuka bubbla upp inom mig.
Resten av den dagen var jag på uruselt humör och när jag kom hem kastade jag mig i ett varmt bad. Jag höll på att somna och hörde inte ens när min man, Åke, kom hem. Plötsligt stod han i dörröppningen och såg på mig. Jag skrek till.
”När kom du hem? Fy, vad du skräms!”
”Jag kom precis”, svarade Åke på sitt sedvanliga rappa sätt. ”Har det hänt något?”
”Nej, varför då?”, undrade jag ilsket och drog ut proppen så vattnet forsade ut i avloppet. Åke svarade inte utan gick bara därifrån. Jag duschade snabbt av mig och gick sedan ut i köket där han satt. ”Förlåt”, sa jag. ”Det har bara varit en dålig dag, det var inte meningen att det skulle gå ut över dig.” Han log mot mig och kysste mig oväntat passionerat på munnen.
”Det är okej”, sa han sedan. ”Nu äter vi.” Han hade köpt hem kinamat som vi avnjöt framför tv:n och resten av kvällen blev både mysig och behaglig och jag sov gott natten som följde.
Dagen därpå var Madeleine på ovanligt gott humör. Det var tydligt att hon hade siktet inställt på den snygge Mats. Han måste nästan ha känt sig förföljd för hon var överallt där han var. På lunchen satt jag ensam kvar på kontoret och jobbade då jag hade en del arkivering att hinna med innan helgen. Plötsligt stod Mats i dörröppningen.
”Hej”, sa han, ”jag trodde jag var ensam kvar”.
”Det trodde jag också”, svarade jag och tittade på honom. ”Men nu börjar jag äntligen bli klar”.
”Har du lust att hänga med ner till kafeterian mittemot?”
Jag rodnade. ”Ja, en macka skulle sitta bra.”
Vi lämnade kontoret just när de andra kom tillbaka. Madeleine gav mig en lång blick.
Väl nere på kafeterian berättade Mats om sig själv. Han bodde ensam i närheten av mig och Åke och hade varit singel i två år. Han frågade inget om mina familjeförhållanden och på något sätt tyckte jag det var både skönt och befriande. Jag slogs av hur trevlig och lättsam han var. ”Kommer du på barrundan ikväll, då?” frågade Mats när vi var på väg tillbaka upp till jobbet.
”Oj”, utbrast jag. ”Det hade jag helt glömt bort!”
Vi brukade gå ut första fredagen varje månad men den här gången hade det gått mig helt förbi.
”Vi får se”, sa jag innan jag gick in på mitt rum.
När jag kom hem den eftermiddagen var jag helt slutkörd och såg fram emot en lugn hemmakväll. Nu blev det inte så. Det visade sig nämligen att Åke skulle åka till Göteborg med sitt jobb och jag hade ingen lust att sitta ensam hemma och uggla. Madeleine ringde som en räddande ängel.
”Följ med på krogrundan då!” gastade hon i luren och jag behövde inte tänka efter särskilt länge innan jag bestämde mig för att jag självklart skulle hänga på.
Jag lade omsorgsfullt en fest-makeup och släppte ut mitt långa hår. Längst in i garderoben hittade jag en nästan bortglömd klänning som satt perfekt på min kropp. Jag drack ett glas vin medan jag väntade på taxin. Jag hade kommit överens med Madeleine att möta upp henne vid en krog i närheten av stället vi skulle träffa de andra på. Hon var lite sen men när hon väl klev in på krogen kunde jag nästan ana ett sus gå genom lokalen. Hon var bedövande vacker.
”Förlåt att jag är sen”, sa hon och beställde in ett glas vitt.
”Det är okej”, svarade jag. ”Jag vet ju att det är en viktig kväll för dig...”
Madeleine låtsades inte om det där sista utan pladdrade på om jobbet som vanligt.
En halvtimme senare mötte vi upp de övriga fem från vår avdelning. Mats hade dock inte kommit ännu och jag såg att Madeleine var mycket besviken.
”Han kommer nog snart”, sa jag uppmuntrande och mycket riktigt; rätt vad det var gjorde Mats entré. Han var uppklädd till tänderna och mycket stilig. Det var inte bara Madeleine som cirkulerade runt honom den kvällen – samtliga kvinnor från kontoret samt Micke, en homosexuell kollega som börjat på företaget strax efter mig, hade ögonen på nykomlingen.
Vi drack några drinkar innan vi gick vidare till nästa ställe. Där satte vi oss ner vid ett stort, runt bord. Jag hade Madeleine på min högra och Mats på min vänstra sida. Folk började bli ganska dragna vid det här laget och jag kände mig själv ganska snurrig. Det var ju inte så ofta jag drack alkohol nuförtiden. Plötsligt kände jag en hand i mitt knä. Jag tittade upp och mötte Mats blick. Han log mot mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till utan log bara tillbaka. Resten av kvällen dansade vi allihop men jag hade svårt att koppla av. Vart jag än gick kände jag Mats iaktta mig. Madeleine måste ha upptäckt att det var kört för hennes del för hon lämnade hastigt sällskapet för att möta upp någon väninna på en nattklubb i närheten.
”Ska vi gå någon annanstans?”, frågade Mats plötsligt när vi dansade bredvid varann till någon poppig radiolåt.
”Vad menar du?”, ropade jag för att överrösta musiken.
Mats förklarade att han ville få lite frisk luft så vi gick ut en sväng. Han lade armen om mig när vi promenerade kvarteret runt och jag kände mig mer uppvaktad än på länge. Jag kände mig lite som hämtad ur någon billig roman och såg in i hans djupa ögon. Jag förstod att han måste ha krossat många hjärtan i sina dagar. En del av mig ville krypa upp i hans famn och stanna där för alltid. Men någonstans inom mig visste jag att det inte vore rätt. När Mats försökte kyssa mig tackade jag för mig, gick tillbaka till krogen, hämtade min kappa och åkte hem.
Jag kände mig omtumlad när jag klev innanför dörren. I mörkret såg jag telefonsvararen stå och blinka. Jag trevade mig fram till den och tryckte på uppspelningsknappen. Det var Åke. Min Åke! ”Jag ville bara ringa och säga att... Att jag älskar dig. Puss. Vi ses imorgon”.
Det var allt jag behövde höra. Hela den korta parentesen med Mats hade väckt något inom mig och jag kände mig som en nyförälskad tonårstjej. Jag drömde om Åke den natten och när han kom hem på kvällen dagen därpå älskade vi för första gången på länge. Jag hade inte känt mig så lycklig på flera år och nu skulle jag göra mitt yttersta för att behålla den underbara känslan.
Efter helgen var allt som vanligt på jobbet igen. Madeleine var lite sur i ett par dagar och Mats höll sig undan. Mot slutet av veckan berättade så Madeleine att hon skulle på date till helgen.
”Mats bjöd ut mig”, kvittrade hon. Jag log och önskade lycka till. Och jag menade det verkligen.
Andra bloggar om: novell, harlequin
© Kim M 2005
Jag hade levt i ett tryggt och trevligt men väldigt trist äktenskap i många år när allt plötsligt förändrades. Det hela började en torsdagsmorgon då en ny kille började på kontoret. Jag satt i fikarummet med min nära kollega Madeleine, en ärtig och snygg tjej på 25, och skvallrade om någon såpa vi båda sett på tv kvällen innan. Då klev han in; denna underbara varelse.
”Hör upp flickor”, sa Lennart, vår gubbsjuke chef. ”Detta är Mats. Han ska jobba hos oss, var snälla mot honom nu!” Lennart skrattade till och försvann ut ur rummet. Jag log mot Mats.
”Välkommen”, sa jag så glatt jag kunde. ”Hoppas du kommer trivas”.
Mats var strax under trettio, hade bruna ögon och mörkt, lite lockigt hår. Han var lång och ståtlig, det kunde inte undgå någon.
”Tack”, svarade han och log blygt tillbaka. ”Finns det kaffe?”
Madeleine, som inte bara var ung och snygg utan dessutom väldigt singel var inte sen att resa sig upp.
”Här borta”, kvittrade hon och hällde upp en kopp åt honom. Jag kände mot min vilja ett sting av svartsjuka bubbla upp inom mig.
Resten av den dagen var jag på uruselt humör och när jag kom hem kastade jag mig i ett varmt bad. Jag höll på att somna och hörde inte ens när min man, Åke, kom hem. Plötsligt stod han i dörröppningen och såg på mig. Jag skrek till.
”När kom du hem? Fy, vad du skräms!”
”Jag kom precis”, svarade Åke på sitt sedvanliga rappa sätt. ”Har det hänt något?”
”Nej, varför då?”, undrade jag ilsket och drog ut proppen så vattnet forsade ut i avloppet. Åke svarade inte utan gick bara därifrån. Jag duschade snabbt av mig och gick sedan ut i köket där han satt. ”Förlåt”, sa jag. ”Det har bara varit en dålig dag, det var inte meningen att det skulle gå ut över dig.” Han log mot mig och kysste mig oväntat passionerat på munnen.
”Det är okej”, sa han sedan. ”Nu äter vi.” Han hade köpt hem kinamat som vi avnjöt framför tv:n och resten av kvällen blev både mysig och behaglig och jag sov gott natten som följde.
Dagen därpå var Madeleine på ovanligt gott humör. Det var tydligt att hon hade siktet inställt på den snygge Mats. Han måste nästan ha känt sig förföljd för hon var överallt där han var. På lunchen satt jag ensam kvar på kontoret och jobbade då jag hade en del arkivering att hinna med innan helgen. Plötsligt stod Mats i dörröppningen.
”Hej”, sa han, ”jag trodde jag var ensam kvar”.
”Det trodde jag också”, svarade jag och tittade på honom. ”Men nu börjar jag äntligen bli klar”.
”Har du lust att hänga med ner till kafeterian mittemot?”
Jag rodnade. ”Ja, en macka skulle sitta bra.”
Vi lämnade kontoret just när de andra kom tillbaka. Madeleine gav mig en lång blick.
Väl nere på kafeterian berättade Mats om sig själv. Han bodde ensam i närheten av mig och Åke och hade varit singel i två år. Han frågade inget om mina familjeförhållanden och på något sätt tyckte jag det var både skönt och befriande. Jag slogs av hur trevlig och lättsam han var. ”Kommer du på barrundan ikväll, då?” frågade Mats när vi var på väg tillbaka upp till jobbet.
”Oj”, utbrast jag. ”Det hade jag helt glömt bort!”
Vi brukade gå ut första fredagen varje månad men den här gången hade det gått mig helt förbi.
”Vi får se”, sa jag innan jag gick in på mitt rum.
När jag kom hem den eftermiddagen var jag helt slutkörd och såg fram emot en lugn hemmakväll. Nu blev det inte så. Det visade sig nämligen att Åke skulle åka till Göteborg med sitt jobb och jag hade ingen lust att sitta ensam hemma och uggla. Madeleine ringde som en räddande ängel.
”Följ med på krogrundan då!” gastade hon i luren och jag behövde inte tänka efter särskilt länge innan jag bestämde mig för att jag självklart skulle hänga på.
Jag lade omsorgsfullt en fest-makeup och släppte ut mitt långa hår. Längst in i garderoben hittade jag en nästan bortglömd klänning som satt perfekt på min kropp. Jag drack ett glas vin medan jag väntade på taxin. Jag hade kommit överens med Madeleine att möta upp henne vid en krog i närheten av stället vi skulle träffa de andra på. Hon var lite sen men när hon väl klev in på krogen kunde jag nästan ana ett sus gå genom lokalen. Hon var bedövande vacker.
”Förlåt att jag är sen”, sa hon och beställde in ett glas vitt.
”Det är okej”, svarade jag. ”Jag vet ju att det är en viktig kväll för dig...”
Madeleine låtsades inte om det där sista utan pladdrade på om jobbet som vanligt.
En halvtimme senare mötte vi upp de övriga fem från vår avdelning. Mats hade dock inte kommit ännu och jag såg att Madeleine var mycket besviken.
”Han kommer nog snart”, sa jag uppmuntrande och mycket riktigt; rätt vad det var gjorde Mats entré. Han var uppklädd till tänderna och mycket stilig. Det var inte bara Madeleine som cirkulerade runt honom den kvällen – samtliga kvinnor från kontoret samt Micke, en homosexuell kollega som börjat på företaget strax efter mig, hade ögonen på nykomlingen.
Vi drack några drinkar innan vi gick vidare till nästa ställe. Där satte vi oss ner vid ett stort, runt bord. Jag hade Madeleine på min högra och Mats på min vänstra sida. Folk började bli ganska dragna vid det här laget och jag kände mig själv ganska snurrig. Det var ju inte så ofta jag drack alkohol nuförtiden. Plötsligt kände jag en hand i mitt knä. Jag tittade upp och mötte Mats blick. Han log mot mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till utan log bara tillbaka. Resten av kvällen dansade vi allihop men jag hade svårt att koppla av. Vart jag än gick kände jag Mats iaktta mig. Madeleine måste ha upptäckt att det var kört för hennes del för hon lämnade hastigt sällskapet för att möta upp någon väninna på en nattklubb i närheten.
”Ska vi gå någon annanstans?”, frågade Mats plötsligt när vi dansade bredvid varann till någon poppig radiolåt.
”Vad menar du?”, ropade jag för att överrösta musiken.
Mats förklarade att han ville få lite frisk luft så vi gick ut en sväng. Han lade armen om mig när vi promenerade kvarteret runt och jag kände mig mer uppvaktad än på länge. Jag kände mig lite som hämtad ur någon billig roman och såg in i hans djupa ögon. Jag förstod att han måste ha krossat många hjärtan i sina dagar. En del av mig ville krypa upp i hans famn och stanna där för alltid. Men någonstans inom mig visste jag att det inte vore rätt. När Mats försökte kyssa mig tackade jag för mig, gick tillbaka till krogen, hämtade min kappa och åkte hem.
Jag kände mig omtumlad när jag klev innanför dörren. I mörkret såg jag telefonsvararen stå och blinka. Jag trevade mig fram till den och tryckte på uppspelningsknappen. Det var Åke. Min Åke! ”Jag ville bara ringa och säga att... Att jag älskar dig. Puss. Vi ses imorgon”.
Det var allt jag behövde höra. Hela den korta parentesen med Mats hade väckt något inom mig och jag kände mig som en nyförälskad tonårstjej. Jag drömde om Åke den natten och när han kom hem på kvällen dagen därpå älskade vi för första gången på länge. Jag hade inte känt mig så lycklig på flera år och nu skulle jag göra mitt yttersta för att behålla den underbara känslan.
Efter helgen var allt som vanligt på jobbet igen. Madeleine var lite sur i ett par dagar och Mats höll sig undan. Mot slutet av veckan berättade så Madeleine att hon skulle på date till helgen.
”Mats bjöd ut mig”, kvittrade hon. Jag log och önskade lycka till. Och jag menade det verkligen.
Andra bloggar om: novell, harlequin
Kommentarer