Upp och ner och upp... Och ner

Ljuva lördag! Arbetar idag och jag hade gärna varit ledig. Blev "utbjuden" igår och det hade varit så härligt att vara lite spontan och säga "ja, gärna" men nu är det som det är med detta eviga helgjobbande.
För övrigt börjar jag (på allvar) tro att jag är manodepressiv (som min syrra) - ena stunden är jag jättenere och en timme senare är jag i extas. Oerhört jobbigt.

Kommentarer

Aronson sa…
Det trodde jag också ett tag (om mig), men min förra terapeut sa att det inte går så fort...
Kim da Costa sa…
Aron - Har hört det också men jag tror det är bull.
Anonym sa…
Emotionell kanske... vad man än kallar det så är det något i alla fall och ganska jobbigt. Men det är lite jobbigt att vara mittemellan längre stunder också. Vanligtvis brukar jag vara ganska upp och ned men ibland blir jag zombie... blä.
Jerry sa…
Manodepressiv är mitt namn. Sen spelar det ingen roll vad skrynklarna säger... jag försöker bara hänga med i min egen berg- och dalbana...
Kim da Costa sa…
Nisse - Jag vet. Var så där tokjämn jämt när jag åt antidepr. och det var verkligen trist.
Jer - Detsamma. Det går undan så håll i hatten (eller humöret kanske..).

Populära inlägg i den här bloggen

Arbetsansökan

Onsdagstjatter

Spice up your damn life