KM

Fantastiskt fin bild på fantastika Kylie.

Kommentarer

Herr Planström sa…
Åååh, så snygg. I would.
11:51 em
Kim da Costa sa…
I would too.
12:02 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Arbetsansökan

Jag behöver ett nytt jobb. Vänligen ge mig ett. Jag är mycket lojal och arbetar hårt, vilket jag också vill ha något för (till skillnad från min nuvarande situation). Jag är bra på att samarbeta men sköter helst så mycket som möjligt på egen hand. Språk, grafik, layout, webbdesign, miljöfrågor, musik och det mesta som är arty är sådant som ligger mig extra varmt om hjärtat. Min styrka är kombinationen av ok teknisk läggning, ett konstnärligt öga samt uppfinningsrikedom. Jag är inte stresstålig och jag kan inte ha alltför många bollar i luften * . Jag kan inte räkna och jag vet ingenting om sport. Lär mig dock snabbt och lätt (nja, kanske inte att räkna). Jag önskar arbeta dagtid, vissa helger är ok. Kvällstid fungerar också om arbetsplatsen är hundvänlig. I stockholmstrakten. Vid långtidskontrakt kan jag tänka mig att flytta. Jag är ett kap. Kontakta mig på kiremik@gmail.com Kim Milrell Denna ansökan är aktuell så länge detta inlägg ligger kvar i denna blogg. *Den som myntade detta ...
Läs mer

O, Herren! Är det min tur snart?

Jag har lite ångest emellanåt. Alla mina syskon är gifta/sambos och har barn. Till och med den tio år yngre lillasystern. Och jag? Sitter här med min (älskade) hund. Jag känner mig liksom redo för parmiddagar och avkopplande parsemestrar på inte så festliga resmål. Frustrerande. Och en frustrerad man finner ingen kärlek.
Läs mer

"Suddenly Monday appears again, where is the weekend? I lost it again"

Ny härlig vecka och igår blev det inte mycket bloggat. Njöt av solen (mest inomhus i ärlighetens namn) och tog en långpromme med Sebbe och Rille. Jag hade t-shirtpremiär och dagen till ära klädde jag mig i min chock rosa Kylie-t-shirt. Såg fem avsnitt av underbara serien Dirt. Åt vegokorv och pommes. Men mest av allt hade jag ångest efter att ha mördat en snigel. Kvällen innan promenerade jag och Sebbe längs lillstigen som leder från hemmet till hundängen. Jag noterade en jättesnigel med ett jättehus på ryggen som var på väg att korsa stigen och jag tänkte; "rappa på nu, lilla snigel så du hinner över innan någon trampar på dig". 20 minuter senare när vi var på väg tillbaka hem hörde jag plötsligt ett krasande ljud under min högra sko och jag förstod genast. "Å nej!" skrek jag. Det var mycket traumatiskt. Sebbe har för övrigt upptäckt att det finns myror. De är mycket intressanta. Jag vill inte ens tänka på hur många myror jag trampar ihjäl dagligen.
Läs mer