KM

Varning! Småäckligt inlägg. Jag lyfte upp tröjan och frågade uppgivet men väldigt rakt på sak; "Är det cancer?" Min sjuksköterskevän tog en snabb titt och konstaterade; "Nej, det är inte cancer. Det är bara en sån där vårta man kan få när man kommer upp i åldrarna." Jag: "Fy tusan. Det är ju jätteäckligt!" Sjuksköterskevännen: "Ja, men det är inte cancer." Jag: "Men varför får man såna?" Sjuksköterskevännen: "Jag vet inte." Jag: "Men vad innehåller den?" Sjuksköterskevännen: "Jag vet faktiskt inte. Överflödig hud kanske." Jag: "Säkert gifter!" Sjuksköterskevännen: "Kanske." Jag: "Men hur blir man av med dem?" Sjuksköterskevännen: "Vi kan knyta en sytråd runt den så den dör och faller av." Jag: "Har du gjort det någon gång?" Sjuksköterskevännen: "Ja, en gång. Min bror försökte klippa bort den från min kropp men han klippte mig i örat så vi körde med tråd

Finns det något roligare än att sitta och kolla på gamla 80-talsfavoriter? Svar: inte mycket. Därför startar min nya 80-talsfrossa här och nu. Först ut; Sabrina "My Chico" .

I natt upplevde jag min första sömnlösa natt på länge. Vet inte varför. Låg mest och tänkte och funderade och fantiserade. Nu sitter jag trött med huvudvärk på jobbet. Tack och lov har jag gott kaffe med mig. Och godmorgonvälling (som just gjort comeback i mitt liv). Tack Jonaz för länken .

#5: "Je Ne Sais Pas Pourquoi" ( Kylie , 1988, Stock/ Aitken/ Waterman) Mina damer och herrar; välkomna till topp fem på denna livsviktiga lista. Femma ligger Je Ne Sais Pas Pourquoi (eller I Still Love You som den kallades i USA och Australien då de små pojkarna och flickorna hade (har?) lite svårt för främmande språk). Det var faktiskt denna låt som gjorde mig till hardcore Kyliefan. Jag gillade varken Locomotion , I Should Be So Lucky eller Got To Be Certain särskilt mycket. Sedan kom denna underbara bitterljuva låt som singel nummer fyra från debutalbumet och mitt liv förändrades för alltid. :-)

Jag förstår att ni legat sömnlösa sedan december då jag för första gången nämnde beslutet jag fattat. Nu är det officiellt; jag har fått mitt nya efternamn godkänt av PRV och den efterföljande månaden då folk har chans att komma med invändningar har löpt ut. Jag har papperet i min hand. Jag kom in i en period då jag insåg att jag faktiskt kunde - och borde - göra de där sakerna som jag så länge funderat på att göra så till slut slog jag till även på namnfronten. Att ha utländskt efternamn är för vissa människor oerhört påfrestande (kanske särskilt för andra- eller tredje generationens invandrare). Man (inte alla) blir ständigt betraktad som en andra klassens medborgare, som mindre kunnig och folk i allmänhet har större fördomar än man kanske kan tro. För mig började det redan som barn. Jag var blyg och osäker och allt blev bara värre när jag med pipig röst fick upprepa och bokstavera mitt namn gång på gång. Jag ville bara passa in - vara en i mängden. Jag har upplevt många situatio

#6: "Can't Get You Out Of My Head" ( Fever , 2001, C. Dennis/ R. Davis) Kylies största hit behöver ingen närmare presentation. På min lista ligger den sexa.

Jag fattade ju ett beslut i december. Igår fick jag ett brev som bekräftade det hela. Nu är det gjort. Jag ska skriva om det vid ett senare tillfälle.

Låten som borde lett till Finlands första seger i Eurovision.

Jag tycker den här mellolåten är riktigt bra. Och trots att jag är den diskodrottning jag är har jag faktiskt Caroline af Ugglas Mrs. Boring -album.

Jag låg på Södersjukhuset en tidig, tidig morgon. Jag trodde att jag hade en hjärntumör. Mina hysteriska huvudvärksattacker* hade till slut fått mig att uppsöka läkare. Drogad och bedövad låg jag på en brits i korridoren. Mannen jag träffat i endast en vecka satt på en stol bredvid. Han höll om mig. Han dolde mitt ansikte för att ge mig mörker så jag kunde sova bort min smärta. Jag minns hur jag i all min misär kände mig så stolt över att jag hade någon som brydde sig om mig. Och som visade det så ogenerat (vilket trots allt är ganska ovanligt när man är homo). Jag rullades in i ett rum där jag fick ännu mer smärtstillande. De tog ryggmärgsprov. In i nästa rum. Hjärnröntgen. Jag trodde verkligen att jag hade en hjärntumör och allt jag kunde tänka på var min mormor som dog av en sådan. Jag minns inte riktigt när det var, men någonstans i något av de där rummen tittade jag på min dåvarande pojkvän och kände mig så full av kärlek. Och så sa jag; "Jag tror jag älskar dig". "

#7: "Dreams" ( Impossible Princess , 1998, K. Minogue/ S. Anderson/ D. Seaman) Sista låten på Impossible Princess ; den lugna Dreams , ligger på plats nummer sju på denna lista. Texten är fantastisk.

Is är very very vackert Idag har Sebbe varit full av energi. Jag har aldrig sett honom så här speedad. Det började redan i morse; han sprang ut i snön och det brukar han inte göra på morgonen. Han är nämligen inte särskilt pigg på att kliva upp i ottan. På eftermiddagspromenaden var det samma fulla fart på hårbollen och vi fick ta en extra lång skogspromenad längs elljusspåret för att herrn skulle bli av med sitt spring i benen. Nu ligger han i mitt knä och gnager på en så kallad bitis. Mycket nöjd med tillvaron verkar han vara. Han ska alltid ha någon kroppsdel i kontakt med min. Om han inte hoppar upp och lägger hela sin ståtliga hundlekamen i mitt knä är det åtminstone framtassarna som ska ligga i mitt knä, på mina lår, armar eller fötter. Jag tror Sebbe var en smula pilsk idag. När vi var ute nosade han mer än någonsin och när han fick syn på en het hund på avstånd gnydde och drog han. Till och med ett litet skall bjöd han på. Det lät som han sa; "Hej puma! Här är jag. Se mig!

Jag var en smula uttråkad och fick för mig att göra om bloggen en aning. Jag behövde en färgexplosion. Tack för er förståelse.

"Jag ska festa som en tonåring" deklarerade jag när jag gick från jobbet i fredags. I efterhand tycker jag att jag lyckades ganska bra. I fredags träffade jag min vän Stoffe på favorithaket. Trevligt, trevligt. I lördags hade jag besök av kamrater. Mello och sedan Lino . Tyvärr blir jag ju väldigt trött numera och orkar inte vara på lokal hela natten trots bra musik och trevligt sällskap. Jag blir inte ens så där full-trött utan bara trött-trött. I lördags när jag åkte t-bana hem kände jag iofs att jag ville kräkas och jag kräks verkligen väldigt, väldigt sällan. En gång vart femte år eller så. Jag insåg att det var säkrast att kliva av t-banan och promenera hem istället så det gjorde jag. Idag känns det som om jag sprungit ett maraton (inte för att jag någonsin skulle göra det). Varenda muskel gråter och ömmar. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag måste acceptera att min storhetstid som festprisse är över. Jag försökte blåsa liv i festblåsan ett par gån

Herr Israel (som bokat biljett och hälsar på mig om 39 dagar).

Oprah Winfrey .

#8: "Bury Me Deep In Love" Kylie & Jimmy Little ( Corroboration , 2001, D. McComb) Den här lugna pärlan spelades in för Corroboration, A Journey Through The Musical Landscape Of 21st Century Australia . Jag älskar den enormt mycket. Dessvärre svår att få tag i.

Lottas rattar krävde mycket uppmärksamhet Tillbaka i vardagen efter gårdagens mellotrauma. Nog för att jag är en vän av skrällar men Sarah Dawn Finers ballad ger jag inte mycket för. Det är nya tider nu; rockigt och balladigt ska det vara. Tydligen. Hursomhelst; trevlig kväll med vänner både hemma och på krogen. Många heteromän skulle nog ge mycket för att få gå i mina skor en kväll då min vän Lotta säger; "Jag har nya trosor! Titta!" Sebbe var nyborstad och fin

Nu har jag kapitulerat igen . Eftersom jag inte kan sluta dansa till "(Åh) När ni tar saken i egna händer" måste jag ju erkänna att jag gillar den trots att jag fortfarande börjar nynna på "Go West" mellan varven. Använd fingret, det gör susen. Schyssta rattar, fram med muffen. Det var sådana här texter underbara Kikka sjöng.

Jag ligger nog på topp tio över de sämsta kallpratarna. På den punkten är jag verkligen värdo. Mötte nyss en äldre kvinna som förmodligen även hon hör hemma på topp tio. Jag + en man + damen stod och väntade på att komma in i tvättstugan. Tystnad. Plötsligt sa damen hurtigt; "Men vad det har börjat blåsa, hörrni!" Jag: "...Verkligen..."

1. Magnus Uggla "För kung och fosterland" Härregu! Jag är glad att jag inte är hetero så jag slipper lyssna på sånt här lantlolleskräp samtidigt som jag knäcker en bira och gastar; "Fullt ööös medvetslööös!" 2. Emilè Azar "Vi hade nåt" Trevlig låt med en bitterljuv känsla som tilltalar mig. 3. Sanna Nielsen "Vågar du, vågar jag" Jag brukar gilla Sannas låtar men.. den här? Trist melodi. 4. Caroline af Ugglas "Tror på dig" Nästan lite smårockig gospel. Överraskande nog finner jag denna dänga rätt trevlig. 5. After Dark "(Åh) När ni tar saken i egna händer" Som sagt ; så "Go West" att det är tråkigt. Men underhållande. Om Ugglas låt är hetero är denna homo och jag tror jag måste bli transsexuell eller något för att slippa eländet. 6. Sarah Dawn Finer "I Remember Love" Boooring. 7. Verona "La musica" Paradisio är tillbaka. Lovely. Älskar. 8. Andreas Johnson "A Little Bit Of Love" Värdelös l

Jag är småberusad men hello, jag måste säga; - After Darks låt är så mycket "Go West" att det inte ens är kul. Andreas Johnsons låt är... kass. Verkligen värdelös*. Bäst är Veronas "La Musica". Hurra! Vamos a la discoteca. * Alltså jag menar verkligen VÄRDELÖST kass.

#9: "Turn It Into Love" ( Kylie , 1988, Stock/ Aitken/ Waterman) Denna underbara låt från Kylies första album släpptes som singel endast i Japan. I love it. Och jag älskar versionen Kylie gjort live på senare tid.

Hittade en bild från 2002 och hatade vad jag såg. Så ful har jag inte varit vare sig före eller efter partyt fotot togs på. Jag vill bara säga; "Boyfriend! Boyfriend to be! Fulare än så här blir jag inte. Klarar du mitt ugligaste jag klarar du mig alltid!" Min vän Rock-Åsa däremot är snyggare än någonsin. Vi ser ut som värsta ariska reklamaffischen och det vrider sig i magen på mig. Olycklig var jag också. Usch. 2002 var inget bra år. Eller hur!?

Jag är ju en vän av matlådan men då och då handlar jag en färdigrätt till lunch. Idag blev det en Bosporen Vegan från Bosphorus vars affärsidé du kan läsa om här . Denna lilla låda inhandlade jag på Hemköp och jag blev faktiskt mätt (vilket inte är så vanligt i mitt fall). Måltiden innehåller merci köfte (smarrigt), saksuka (smaskens), vinbladsdolmar (ljuvligt gott), kisir (okej), grönbullar (mycket goda, innehållande potatis, bulgur, broccoli, spenat, soltorkad tomat samt kryddor + citron), sallad samt soltorkad tomat. Priset ligger på 69 kr och är lite magstarkt i mitt tycke men jag blev inte bara mätt - jag blev även glad av den granna maten som dessutom har lågt GI-värde, är kalorisnål och fiberrik.

...Att somna i soffan och känna doften av Sebbe (som ej luktar blöt hund).

Jag är en vän av ordning. "Ordning och reda, hyfs och fason" är mitt motto. Mitt mantra. Det värsta jag vet är folk som slänger skräp i naturen, det har jag bloggat om många, många gånger. Jag har även nämnt den där (moderaten) jag dejtade för många år sedan som kastade ett tomt ciggpaket (rökare - usch) på gatan med motiveringen; "det skapar jobb". (Nej, jag dejtade honom inte efter det.) Ett tag hade jag ovanan att städa krogtoaletter. Alltså när jag var där som gäst. Faktiskt helt sant och ett litet skämt bland mina vänner. Jag tyckte helt enkelt att det var pinsamt om det låg papper och annat på golvet när jag lämnade muggen så jag såg till att det var fräscht när jag gick därifrån. Har dock slutat med detta. Mitt nya irritationsmoment är hurtiga lärare som tvingar ut eleverna på tråkiga tipsrundor i skogen. De plockar inte ner sina lappar som de med sina spetsiga lärarfingrar häftat upp på gråtande träd och chockade stolpar och jag ser lapparna varje dag. Gamla

#10: "Red Blooded Woman" ( Body Language , 2003, J. Douglas/ K. Poole) Red Blooded Woman delar Kyliefansen i två feta läger; de som älskar den och de som tycker låten är för ungdomligt pop-r&b:ig. Jag älskar den så klart och har så gjort ända sedan jag hörde den första gången då den läckte ut på nätet långt innan albumet Body Language släpptes. Gillar även videon skarpt men väljer att här visa det underbart gayiga numret från Showgirl -turnén.

Jag såg just den nysläppta World Trade Center-filmen . Fy bubblan vilken sorglig värld vi lever i.

Eftersom jag i min fredliga, rosa fluff-fluffvärld glömde att man blir sedd som rasse och/eller nasse om man visar en flagga måste jag kontra med detta inlägg. Oj, nu kom jag att tänka på den där galningen jag mötte i december . Fy tusan. Puss. Statement Regnbågsflagga Finländsk flagga

#11: "If You Were With Me Now" Kylie & Keith Washington ( Let's Get To It , 1991, K. Minogue/ M. Stock/ P. Waterman/ K. Washington) Den här smöriga balladen sa mig absolut ingenting förrän för några år sedan. Sedan dess har den spelats om och om igen under vissa mindre fantastiska dagar. Speciellt den mer akustiska Orchestral Version med sin underbara a cappella-inledning. Keith Washington hade jag aldrig hört talas om tidigare.

I poesiform (hihi): Du är en människa som bryr dig om andra Du kör inte över Du lägger dig framför bilen Så att den kan spara på däcken /H.G.

Ganska ofta inkommer mail med frågan "Vem är du?" Svar: Jag är stockholmare, svensk, finsk, skandinav, nordbo, västgöte, europé, stenbock, son, lillebror, storebror, gudfar, hundägare, gay, miljöpartist, singel, arbetande, schlagerbög, blåögd, vegetarian, 30+, sopsorterare, kontrollmänniska, popfjolla, humoristisk, internetälskare, tänkande, osäker, lat, omtänksam, glasögonorm, fotgängare, astmatiker, rödvinsnjutare, simmare, DN-läsare, kul, exhibitionist, telefonfobiker, lagom, mycket, Illustrerad vetenskap-prenumerant, cyklist, oimponerad, våghalsig, storstadsälskare, föränderlig, jordnära, rättvis, sökare, onyfiken (tyvärr), noggrann, slarvig, latino lover, orolig, ärlig, dansant, väluppfostrad, kärlekskrank, kärleksfull, omhändertagande, storfotad, introvert, nyhetsberoende, snobballergisk, observant, cigaretthatare samt språkintresserad. Dvs. ganska ordinär.

#12: "Limbo" ( Impossible Princess , 1998, K. Minogue/ D. Ball/ I. Vauk) Småhysteriska Limbo är tolva. En fet fanfavorit som gick alla andra förbi. Precis som resten av albumet. Kylie gjorde en underbar version av låten på Fever -turnén 2002. Se nedan. Annars kan du se en galet arty argentinsk video här (underbar).

Jag sitter här på jobbet och hör tydligt någon tala till vänster om mig men när jag vänder mig om finns det ingen där. Detta har hänt förut och jag är alldeles ensam på hela kontoret. "Vem där, vem där", ropar jag snart. Kanske är jag en smula paranoid efter dagen då det var inbrott på förra jobbet. Även då var jag ensam på kontoret. Jag tyckte mig höra dörren slå igen och rätt vad det var stod två män och tittade på mig. De stod i korridoren och glodde in i rummet där jag satt. Jag satt paralyserad i nästan en timme innan jag fick för mig att ringa min chef. Hemskt var det. Hemskt.

Dominika Peczynski .

Det jobbigaste med mig är att jag inte kan tala inför en grupp. Det spelar ingen roll om samtliga närvarande står mig nära/är mina vänner. Är de fler än tre blir jag sluten som en mussla, svettas och säger absolut ingenting. Att jag sedan kan hålla låda för samtliga personer en och en eller för ett par av dem samtidigt spelar ingen roll. Då kan jag till och med vara en ledare. Jag vet inte varför det är så eller varifrån det kommer men det har varit så så länge jag kan minnas. Detta har lett till ångest under hela mitt liv. Ångest, plågor och sömnlösa nätter. Jag har läst böcker i ämnet, jag har gått i kognitiv terapi och jag har medicinerats men ingenting hjälper och jag är så oändligt trött på det hela. Det är så lätt att säga "just do it" men tänk dig att du ska lyfta armen och hela ditt väsen - din kropp och din själ - skriker åt dig att lyfta armen och du spänner alla muskler för att göra det samtidigt som din hjärna skickar signalen: l-y-f-t a-r-m-e-n men ingen arm blir

#13: "Dangerous Game" ( Kylie Minogue , 1994, S. Anderson/ D. Seaman) Lugna, fina men en smula dramatiska låten Dangerous Game tar oss till närheten av topp tio.

#14: "Say Hey" ( Impossible Princess , 1998, K. Minogue) Elektrosköna Say Hey landar på plats 14. Mmm... Man vill liksom bara.. mysa.

Min underbara Sebbe ska aldrig behöva träffa en djurplågare Det är mycket djurplågeri i pressen numera och jag blir så ledsen i hjärtat när jag läser om stackars hunden Tusse som med en machete blev misshandlad av sin idiot till husse. Ynka 3000 kr i böter + villkorlig dom blev gubbens straff. Återigen vill jag ta alla ledsna djur i min famn. Tårarna är nära när jag i slutet av artikeln läser; "Tusse heter egentligen något annat". Buhuhuu. Jag vill krama Sebbe nu men måste jobba klart + gå på möte. *Snyft*

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det finns få saker som irriterar mig så som människor med noll EQ. De må tala arton språk, kunna räkna och vara som vandrande uppslagsböcker men om de inte kan läsa av lite vardagligt kroppsspråk ger jag inte mycket för dem. Dvs; om jag a) inte säger något b) bara svarar "mm" varje gång du kommer med ytterligare en onödig kommentar - låt mig vara. Jag tål inte människor som har en åsikt om allt . Och som måste yttra sig hela tiden . Jag är inte intresserad! Dessutom vet du inte vad du snackar om, du bara tror det. Håll käft för guds skull, annars går jag hem. Kanske är jag irriterad på min kollega, kanske inte...

Eftersom det var måndag igår (och jag dessutom var ledig) var jag en smula nedstämd. Orkade dock inte sitta och glo och våndas över denna knäppa värld så jag stängde av mina tankar/känslor och när jag var på snöig promenad med Sebbe vände jag mig till honom och hörde mig med ljudlig stämma säga; "Let's go make this life a fucking success! Come on, bitch!" Sedan gick vi hem och jag storstädade resten av dagen. Plockade till och med ut samtliga CD-skivor, torkade dem rena från damm och dammtorkade varenda vrå i hyllorna. Det ska skina! På kvällen såg vi på Mannen som talar med hundar (mycket missvisande titel på detta trevliga program) på Tv4+. Sebbe är så himla rolig att titta på när han ser/hör hundar på TV. Måste filma honom någon gång. Apropå film; jag hittade några konstiga klipp i gamla datorn. Som det nedan - jag och min kamrat Mattias testar min då nya webbkamera i min förra minimala lägenhet.

#15: "What Do I Have To Do" ( Rhythm Of Love , 1990, Stock/ Aitken/ Waterman) Popdansdängan, tredje singeln från Rhythm Of Love , släpptes i januari 1991 och är en av De Där Stora Kylielåtarna. Det finns många härliga remixar av låten som gör att den håller och håller år ut och år in.