3 saker i min hjärna en torsdagsmorgon
1.Jag har ju lite 40-årskris just nu (ja, jag hade 30-årsångest när jag var 22, så allt är i sin ordning) och blev lite lättad då jag i förra veckan fick visa leg på systemet. Inte nog med det. Igår när jag var ute med Sebbe frågade en medelålders kvinna:
"Är du ute med din mammas hund?"
Hon sa det på ett sätt som avslöjade att hon faktiskt trodde att jag var ett barn. Jag borde svarat (med gäll röst):
"Ja, det är jag. Och jag får inte tala med främmande tanter."
2.
När jag kom till jobbet imorse reste sig kollegan som aldrig vill lämna min plats, rafsade ihop sina saker och gick. Se där. Man kan lära gamla hundar sitta. Har kört med mitt mantra i flera veckor nu; "piss off", "fuck off" samt min favorit; "fuck off and die".
"Jag har lärt mig", pep han idag. "Bra", röt jag och satte mig ner med min kaffekopp.
3.
Irriterande sak. Kanske beror det på mina djuriska instinkter. Hursomhelst; när jag äter vill jag vara i fred. Jag vill inte att någon säger att min mat doftar gott. Jag vill inte att någon kommer och glor på min tallrik och jag vill absolut inte att någon kommer och smakar! Dessvärre är samtliga punkter vardagsmat (där fick jag till det). Låt mig och min mat vara ifred, tack! Kanske gör jag snart som Sebbe; tar min mat och springer undan för att undvika konkurrens.
Kommentarer
;-)
Nä man vill inte ha nån i maten, det är liksom personligt att äta. Som om nån följde med in på toaletten eller när nån kikar över axeln på en när man läser eller skriver nåt.
Nisse - Håller med! Otroligt irriterande när någon glor när man skriver. Privacy, please.
1 ägg
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 dl mjölk
margarin till stekning
socker att doppa i
Vispa ägg och socker, blanda ihop mjöl och bakpulver. Vispa ihop allt till en tjock smet.
Ta ungefär 2 msk smet till varje krabbelur plata ut lite, stek på lagom värme till gyllene färg på båda sidor till de känns färdiga.
Doppa i socker.
Eller ha röd sylt och vispgrädde till.
Ja att ha ngn snokandes i ens mat är lika jobbigt som folk som går o klappar en på tjocka magen när man är gravid.
Privacy please.
Jo, maten vill man ha ifred. En kille jag jobbade med på ett tidigare jobb var helt hemsk. Man fick i princip mota bort honom genom att göra utfall med gaffeln för att inte få sin matlådemat alltför närgånget beundrad..
Ninde - Ja, det är skönt att de (vissa) lär sig. Man kanske borde börja morra åt dem..!?