Från Haifa kom han en måndag då solen stod högt och fåglarna sjöng sina vackraste sånger

Herr Israel (29) fann mig på ett sådant där community "för homo-, bi-, queer-, transpersoner och deras vänner" den 21 december förra året. Han kommenterade mina ögon, vilket lät väldigt såsigt på engelska men jag faller ju för sådant. De följande veckorna hördes vi bara sporadiskt men den första januari i år, när jag kom hem efter en (bra) date (som slutade dåligt) satt vi och samtalade halva natten och det var både spännande och trivsamt. På något sätt (plan?) fann vi varandra. Sedan dess har vi haft mer eller mindre daglig kontakt, på ett eller annat vis.

Det framgick snart att herr Israel - som är ett stort fan av de nordiska länderna - hade planerat komma till Stockholm någon gång under sensommaren/hösten men i och med vår fina, blomstrande vänskap började han arbeta på att kunna tidigarelägga sin resa. Vilket han lyckades med. Några dagar innan han skulle sätta sig på planet drabbades familjen av ett dödsfall och trippen fick ställas in. Plötsligt kändes det som att vi aldrig skulle komma att ses och våra samtal var inte längre lika täta eller långa.

Snart meddelade herr Israel mig att han hade ett nytt datum. Jag valde att ta det lite lugnt och inte planera så mycket förrän han de facto befann sig i landet. Och plötsligt stod han där vid t-banestationen och log. Exakt samma leende jag sett på foton och webcam. Och han var minst lika rar IRL. Men hundra gånger blygare. Tre dagar hade vi tillsammans. Och vi spenderade dem mestadels i hemmet. Där vi gjorde vardagliga saker och talade om vardagliga ting. Trevligt.
Nu är han på väg hem till Haifa och här går jag med magen i vädret och slöstuderar hebreiska så att jag ska kunna kommunicera med svärmor. För att det är spännande.

Jodå, jag tror vi kommer ses igen och att vår vänskap kommer blomstra likt årstiderna. Jag vill gärna hälsa på i Haifa. Dessutom vill jag gärna träffa herr Tel Aviv. Men mer om honom en annan gång.

קים מילרל