Jag och politik
Nu ska jag motivera mitt val. Inlägget blir hoppigt mest på grund av att jag har en nybadad hund som hoppar runt så där galet som bara en nybadad hund kan göra.
Så, nu har jag - trots min eviga förkylning - gjort min plikt (nästa helg kanske jag är jättedeprimerad och vägrar röra mig så bäst att passa på). Satte mig på cykeln och trampade bort till Björkhagens bibliotek för att rösta. Som vanligt när jag är i farten uppstår så kallad vardagsdramatik. Trots min höga ålder och stora erfarenhet (nåja) var jag lite osäker på hur omröstningen om trängselavgifter gick till i praktiken så jag stod där och viftade med min JA-lapp (obviously) och undrade vad jag skulle göra av den. Fick således ett fjärde kuvert.
Jag är en ung man som blir deprimerad av denna sopiga värld. Jag har varken bil eller körkort, cykeln står parkerad i köket. Jag har min sopsortering under diskbänken vilket ibland leder till att en inte helt angenäm lukt sprider sig i hyresrätten i Hammarbyhöjden. Då tar jag hunden i ena handen och soppåsarna i den andra och trippar bort till miljöstugan. Jag vill ha en väl fungerande kollektivtrafik och irriteras över att bilen alltid sätts i centrum (bil i glesbygden är en annan fråga, så hata mig inte käre storebror). Jag irriteras också över folk som inte röstar. Man kan alltid hitta något som står en nära som något parti har högt på sin agenda. Jag har aldrig haft någon särskilt stark åsikt om vare sig skattepolitik (mer än att jag tycker klassklyftorna ska minskas samtidigt som jag inte tycker det ska vara fel att tjäna cash) eller det eviga vård-skola-omsorg-mantrat. Däremot vet jag att när jag sökte vård för ett år sedan då jag trodde jag hade en tumör i hjärnan fick jag inte den vård jag ansåg mig ha rätt till. Det hela var så.. känslokallt. Skolan tycker jag är ett skämt. Ingen ordning. Eleverna kommer och går som de vill och lyssnar på musik under lektionerna (!). Omsorgen vet jag ingenting om.
För mig har hursomhelst de viktiga frågorna alltid handlat om miljö och diskriminering. Jag har upplevt två slags diskriminering; dels på grund av mitt utländska efternamn, dels på grund av min sexuella läggning. Lika trist båda gångerna. Paradoxalt har jag också upplevt så kallad omvänd rasism då jag bodde i ett så kallat invandrartätt område för många år sedan. Jag överdriver inte om jag säger att jag blev trakasserad varannan dag under det dryga året jag bodde där. Och det hade enbart att göra med att jag var en av två (vad jag såg) med så kallat nordiskt utseende.
Och så miljön då. Vill man inget annat kan man väl åtminstone göra vad man kan för att rädda världen från att gå under. Om inte för egomänniskans så för djurens och växternas skull.
Visst, jag vill ha en förändring och är rädd för att allt kommer lunka på i samma vanliga takt med s vid makten, men jag kan inte se att en förändring till det bättre kan komma från höger. Även om jag på många sätt sympatiserar med fp vill jag inte se en massa m- eller kd-människor vid rodret. Vad gäller fp tycker jag exempelvis att språktestet för svenskt medborgarskap är bra. Som andra (eller tredje, beroende på vem det är som räknar, matematik har alltid varit min svagaste sida) generationens invandrare kan jag säga det högt utan att få huvudet kapat. Språket är a och o och om jag flyttar till ett spansktalande land tycker jag inte det vore alls orimligt att jag för att få medborgarskap i det landet skulle begäras klara mina vardagsbestyr på spanska.
Jag drömmer om en könsneutral äktenskapslagstiftning. mp har en bra HBT-politik där heteronormen ska nermonteras. Som någon sa på TV igår; "ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild för att kunna bli en sådan medborgare vi vill att de ska bli". Hahahaa. Exakt; som vi vill att de ska bli. Och alla dessa robusta, manhaftiga kvinnor eller mjuka, så kallat feminina män - de är inga bra förebilder då?! Herregud.
Visst, det finns skillnader mellan könen, men de är inte alltid så stora. Och alltid finns de nödvändigtvis inte överhuvudtaget. Jag känner ett heterosexuellt par som när de väntade barn vägrade avslöja barnets kön i förväg. Allt för att undvika alla rosa alternativt ljusblå kläder från släkt och vänner. Sånt gillar jag.
Tags: val, Miljöpartiet
Så, nu har jag - trots min eviga förkylning - gjort min plikt (nästa helg kanske jag är jättedeprimerad och vägrar röra mig så bäst att passa på). Satte mig på cykeln och trampade bort till Björkhagens bibliotek för att rösta. Som vanligt när jag är i farten uppstår så kallad vardagsdramatik. Trots min höga ålder och stora erfarenhet (nåja) var jag lite osäker på hur omröstningen om trängselavgifter gick till i praktiken så jag stod där och viftade med min JA-lapp (obviously) och undrade vad jag skulle göra av den. Fick således ett fjärde kuvert.
Jag är en ung man som blir deprimerad av denna sopiga värld. Jag har varken bil eller körkort, cykeln står parkerad i köket. Jag har min sopsortering under diskbänken vilket ibland leder till att en inte helt angenäm lukt sprider sig i hyresrätten i Hammarbyhöjden. Då tar jag hunden i ena handen och soppåsarna i den andra och trippar bort till miljöstugan. Jag vill ha en väl fungerande kollektivtrafik och irriteras över att bilen alltid sätts i centrum (bil i glesbygden är en annan fråga, så hata mig inte käre storebror). Jag irriteras också över folk som inte röstar. Man kan alltid hitta något som står en nära som något parti har högt på sin agenda. Jag har aldrig haft någon särskilt stark åsikt om vare sig skattepolitik (mer än att jag tycker klassklyftorna ska minskas samtidigt som jag inte tycker det ska vara fel att tjäna cash) eller det eviga vård-skola-omsorg-mantrat. Däremot vet jag att när jag sökte vård för ett år sedan då jag trodde jag hade en tumör i hjärnan fick jag inte den vård jag ansåg mig ha rätt till. Det hela var så.. känslokallt. Skolan tycker jag är ett skämt. Ingen ordning. Eleverna kommer och går som de vill och lyssnar på musik under lektionerna (!). Omsorgen vet jag ingenting om.
För mig har hursomhelst de viktiga frågorna alltid handlat om miljö och diskriminering. Jag har upplevt två slags diskriminering; dels på grund av mitt utländska efternamn, dels på grund av min sexuella läggning. Lika trist båda gångerna. Paradoxalt har jag också upplevt så kallad omvänd rasism då jag bodde i ett så kallat invandrartätt område för många år sedan. Jag överdriver inte om jag säger att jag blev trakasserad varannan dag under det dryga året jag bodde där. Och det hade enbart att göra med att jag var en av två (vad jag såg) med så kallat nordiskt utseende.
Och så miljön då. Vill man inget annat kan man väl åtminstone göra vad man kan för att rädda världen från att gå under. Om inte för egomänniskans så för djurens och växternas skull.
Visst, jag vill ha en förändring och är rädd för att allt kommer lunka på i samma vanliga takt med s vid makten, men jag kan inte se att en förändring till det bättre kan komma från höger. Även om jag på många sätt sympatiserar med fp vill jag inte se en massa m- eller kd-människor vid rodret. Vad gäller fp tycker jag exempelvis att språktestet för svenskt medborgarskap är bra. Som andra (eller tredje, beroende på vem det är som räknar, matematik har alltid varit min svagaste sida) generationens invandrare kan jag säga det högt utan att få huvudet kapat. Språket är a och o och om jag flyttar till ett spansktalande land tycker jag inte det vore alls orimligt att jag för att få medborgarskap i det landet skulle begäras klara mina vardagsbestyr på spanska.
Jag drömmer om en könsneutral äktenskapslagstiftning. mp har en bra HBT-politik där heteronormen ska nermonteras. Som någon sa på TV igår; "ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild för att kunna bli en sådan medborgare vi vill att de ska bli". Hahahaa. Exakt; som vi vill att de ska bli. Och alla dessa robusta, manhaftiga kvinnor eller mjuka, så kallat feminina män - de är inga bra förebilder då?! Herregud.
Visst, det finns skillnader mellan könen, men de är inte alltid så stora. Och alltid finns de nödvändigtvis inte överhuvudtaget. Jag känner ett heterosexuellt par som när de väntade barn vägrade avslöja barnets kön i förväg. Allt för att undvika alla rosa alternativt ljusblå kläder från släkt och vänner. Sånt gillar jag.
Tags: val, Miljöpartiet
Kommentarer