Kikka

Idag vill jag hylla en finländsk sångerska vid namn Kikka (Kirsi Viilonen) (1964-2005). Hon slog igenom 1989 med "Mä Haluun Viihdyttää" (Jag vill underhålla) och hann ge ut fem studioalbum; "Mä Haluun Viihdyttää", "Kiihkeät Tuulet" (Heta vindar), "Kikka 3", "Ota Vaatteet Pois" (Ta av dig kläderna) samt "Herkut Lisukkeineen" (Delikatesser med tillbehör) innan hon så tragiskt omkom förra året. Hon dog av en hjärtattack, sägs det, men jag tror minsann hon tog livet av sig. Med sin tveksamma sångröst lärde hon mig alla "fula" ord på finska. Sådana ord man inte lär sig av sin far. Trots att hennes största hits, exempelvis; "Tartu tiukasti hanuriin" (Greppa dragspelet hårt), "Käyrä nousemaan" (Upp med diagrammet) och "Nyt älä sano ei" (Säg inte nej nu) går i snabb diskotakt är det hennes finstämda ballader jag kommer minnas henne för; "Rakkauden talo" (Kärlekens hus), "Kun rakkaus loppuu" (När kärleken tar slut) samt "Tosi ystävyys" (Sann vänskap) för att nämna några. Kikka var en finsk Madonna. Hon sjöng låtar med texter mer tvetydiga än någonsin tidigare skådats. Tack vare det finska språkets enorma rikedom på ord och uttryck går det att skapa texter som på ytan verkar helt och hållet barnvänliga, men vet man vad som kan hända i en binge vet man även vad Kikka egentligen sjöng om.
Någon liknande sångerska har jag faktiskt inte stött på. På något språk.
Länge leve Kikka.

Tags: Kikka, Finland