Rondellhundar och anatomi
Bilden: Sebbe blir mer och mer knähund för varje dag som går. Det är ju oerhört mysigt så klart men jag får inte mycket gjort när jag slår mig ner för att skriva. Vips hoppar han upp och lägger sig tillrätta - helst med huvudet på min högerarm.Sebbe följde med till jobbet idag. Upp 05:20 och så traskade vi iväg. 80 minuter tog det i morse. Han ville nosa på det mesta och jag var trött och sölade.
Igår kväll fick Sebbe för sig att kossorna, eller vad de nu är, på gården (som ungarna gungar på) var levande och ytterst hotfulla. Han blängde och morrade. Har nog inte berättat att häromsistens när vi var på långpromme stannade Sebbe plötsligt och betedde sig jättemysko. Det visade sig att han fått syn på en rondellhund. Han skällde som aldrig förr och jag var tvungen att gå fram till skulpturen själv innan han vågade ta sig en närmare titt. Mycket underhållande. Detsamma inträffade när han häromveckan fick syn på en staty föreställande en liten björn på en hög pelare. Haha.
Gårdagskvällen tillbringades i soffan. Såg bl a senaste Grey's Anatomy (episod 13, säsong 3) och återigen fick tårkanalerna arbeta hårt. Vet inte vad det är med den serien som berör mig så men den har någonting speciellt.
Trevlig lördag!
Kommentarer
Nelson håller just på att utforska sin snöpassion,han skall ideligen ut och strosar runt och kikar tills han kommer på att det där vita just är väldigt kallt,då får han bråttom in igen;)
Hoppas du får en alldeles underbar lördag!!
Varga - Visst borde man morra mer! Mer morr mindre frustration.
Kotte - Jag tror det är lite av tjusningen; snön är mjuk och rolig att gräva i men samtidigt så himla kall. Lite som när man äter sånt där supersurt godis. Det är gott men gör nästan lite ont också.