Eftersom det var måndag igår (och jag dessutom var ledig) var jag en smula nedstämd. Orkade dock inte sitta och glo och våndas över denna knäppa värld så jag stängde av mina tankar/känslor och när jag var på snöig promenad med Sebbe vände jag mig till honom och hörde mig med ljudlig stämma säga; "Let's go make this life a fucking success! Come on, bitch!" Sedan gick vi hem och jag storstädade resten av dagen. Plockade till och med ut samtliga CD-skivor, torkade dem rena från damm och dammtorkade varenda vrå i hyllorna. Det ska skina!
På kvällen såg vi på Mannen som talar med hundar (mycket missvisande titel på detta trevliga program) på Tv4+. Sebbe är så himla rolig att titta på när han ser/hör hundar på TV. Måste filma honom någon gång.
Apropå film; jag hittade några konstiga klipp i gamla datorn. Som det nedan - jag och min kamrat Mattias testar min då nya webbkamera i min förra minimala lägenhet.
Jag behöver ett nytt jobb. Vänligen ge mig ett. Jag är mycket lojal och arbetar hårt, vilket jag också vill ha något för (till skillnad från min nuvarande situation). Jag är bra på att samarbeta men sköter helst så mycket som möjligt på egen hand. Språk, grafik, layout, webbdesign, miljöfrågor, musik och det mesta som är arty är sådant som ligger mig extra varmt om hjärtat. Min styrka är kombinationen av ok teknisk läggning, ett konstnärligt öga samt uppfinningsrikedom. Jag är inte stresstålig och jag kan inte ha alltför många bollar i luften * . Jag kan inte räkna och jag vet ingenting om sport. Lär mig dock snabbt och lätt (nja, kanske inte att räkna). Jag önskar arbeta dagtid, vissa helger är ok. Kvällstid fungerar också om arbetsplatsen är hundvänlig. I stockholmstrakten. Vid långtidskontrakt kan jag tänka mig att flytta. Jag är ett kap. Kontakta mig på kiremik@gmail.com Kim Milrell Denna ansökan är aktuell så länge detta inlägg ligger kvar i denna blogg. *Den som myntade detta ...
Jag har lite ångest emellanåt. Alla mina syskon är gifta/sambos och har barn. Till och med den tio år yngre lillasystern. Och jag? Sitter här med min (älskade) hund. Jag känner mig liksom redo för parmiddagar och avkopplande parsemestrar på inte så festliga resmål. Frustrerande. Och en frustrerad man finner ingen kärlek.
Jag kom häromdagen på vad mitt företag ska heta (när ruljansen är igång) så jag designade och beställde visitkort (ingen tid att förlora). Fick dem häromdagen men öppnade paketet först igår. Mycket fina. Tjusiga till och med. Drack en Coca Cola Zero (den hunkiga versionen av Coca Cola Light) och jag måste säga att jag kände då ingen skillnad. Det är en av anledningarna till att jag inte dricker läsk (eller äter kött); jag märker ingen skillnad. Same same, olika reklamfilmer.
Kommentarer
:-/
Kamraterna har kallat mig Mona i många år. Jag har sagt till dem att Mona är död men det har inte hjälpt.