Framtiden är en myt

Jag vet ju fortfarande inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor (läs: 45) men en sak jag vet att jag inte kommer bli är professor i matematik. *Puuh*

Kommentarer

Anonym sa…
Nä, det är ju inte ens sexigt. Kan du inte bli pilot eller nåt?
11:54 fm
Anonym sa…
Ytterligare en sak vi har gemensamt då...
12:04 em
Anonym sa…
Varför inte då? Har jag missat nåt nu igen? Fast varför skulle man vilja bli professor i matematik när det finns så mycket annat skoj man kan bli. Och förresten så lutar jag åt att man nog inte måste bli nåt alls... bara man mår bra och trivs och tjänar tillräckligt för att vara nöjd och ha mat på bordet. Eller så är det ett infall eftersom jag själv är över trettio och inte riktigt "blivit" något än och inte riktigt vet vart jag siktar...

Och så undrar jag varför jag skriver långa inlägg i andras bloggar istället för att logga in och skriva nåt smart på min egen sida.
12:41 em
Anonym sa…
Jag vet inte heller vad jag ska bli när jag blir stor.
När måste man bestämma sig??
Finns det nån deadline, liksom...

;)
12:46 em
Kim da Costa sa…
Jontas - Jag har ju inte ens körkort till bil.
Lottis - :D
Nisse - Tack, precis vad jag ville höra! (Du har blivit en parasitbloggare ;))
Myra - Jag tycker vi gör som Nisse och skippar alla måsten.
1:09 em
Aronson sa…
Jag håller med jontas: bli pilot. Eller varför inte balettdansör?
1:10 em
Nisse sa…
Fast nu har jag varit duktig och skrivit hos mig med :0)
4:50 em
Anonym sa…
Jag HAR skippat alla måsten idag.
Har bara latat mig.
Gjort ingenting.
Ätit för mycket godis.

Känns bra.

Ända tills jag behöver jobba ifatt mig... :/
6:52 em
Kim da Costa sa…
Aron - Balettdansör! Haha. Då skulle du dregla.
Nisse - Bra! Ska läsa asap!
Myra - Jag ignorerar den sista meningen. Det känns bättre så. :)
9:19 em
Anonym sa…
Matte är töntigt! Tycker du ska öpnna ett posh hunddagis!
10:29 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Arbetsansökan

Jag behöver ett nytt jobb. Vänligen ge mig ett. Jag är mycket lojal och arbetar hårt, vilket jag också vill ha något för (till skillnad från min nuvarande situation). Jag är bra på att samarbeta men sköter helst så mycket som möjligt på egen hand. Språk, grafik, layout, webbdesign, miljöfrågor, musik och det mesta som är arty är sådant som ligger mig extra varmt om hjärtat. Min styrka är kombinationen av ok teknisk läggning, ett konstnärligt öga samt uppfinningsrikedom. Jag är inte stresstålig och jag kan inte ha alltför många bollar i luften * . Jag kan inte räkna och jag vet ingenting om sport. Lär mig dock snabbt och lätt (nja, kanske inte att räkna). Jag önskar arbeta dagtid, vissa helger är ok. Kvällstid fungerar också om arbetsplatsen är hundvänlig. I stockholmstrakten. Vid långtidskontrakt kan jag tänka mig att flytta. Jag är ett kap. Kontakta mig på kiremik@gmail.com Kim Milrell Denna ansökan är aktuell så länge detta inlägg ligger kvar i denna blogg. *Den som myntade detta ...
Läs mer

Höstig matinspiration

Bild
Här hoppar vi som vanligt mellan ämnena, så nu ska jag tipsa om någonting ljuvligt som jag lagat under veckan. Aj, så smarrigt! Först och främst: fyllda paprikor . Jag hade inte lagat denna underbara rätt på många år men väninnan kom över och hon var sugen så vi lagade tillsammans enligt hennes recept. – Så stora paprikor som möjligt. Jag gillar egentligen inte röda men i ugn blir de ljuvligt ”köttiga” och utan den där stickande smaken som röd paprika ofta har. Avlägsna kärnorna och fyll sedan paprikorna med en sörja gjord på: – Valfri mjukost, krossad tomat, champinjoner i små, små bitar (jag vill slå ett slag för burkchampinjoner – jag älskar dem!), schalottenlök, gröna oliver (även dessa ingredienser i små, små bitar), kapris, hackad vitlök, en påse tacokrydda. Se till att sörjan inte är för lös. Toppa med riven ost och sätt på locken. In i ugnen i 200 grader i ca 45 minuter. Sedan är det bara att njuta. Soppa hör hösten till! Jag har även lagat en ny va...
Läs mer

"Suddenly Monday appears again, where is the weekend? I lost it again"

Ny härlig vecka och igår blev det inte mycket bloggat. Njöt av solen (mest inomhus i ärlighetens namn) och tog en långpromme med Sebbe och Rille. Jag hade t-shirtpremiär och dagen till ära klädde jag mig i min chock rosa Kylie-t-shirt. Såg fem avsnitt av underbara serien Dirt. Åt vegokorv och pommes. Men mest av allt hade jag ångest efter att ha mördat en snigel. Kvällen innan promenerade jag och Sebbe längs lillstigen som leder från hemmet till hundängen. Jag noterade en jättesnigel med ett jättehus på ryggen som var på väg att korsa stigen och jag tänkte; "rappa på nu, lilla snigel så du hinner över innan någon trampar på dig". 20 minuter senare när vi var på väg tillbaka hem hörde jag plötsligt ett krasande ljud under min högra sko och jag förstod genast. "Å nej!" skrek jag. Det var mycket traumatiskt. Sebbe har för övrigt upptäckt att det finns myror. De är mycket intressanta. Jag vill inte ens tänka på hur många myror jag trampar ihjäl dagligen.
Läs mer