Ohyfs
Jag har en dålig dag idag och jag har flera gånger blivit påmind om varför jag i regel inte gillar människor. De är ohyfsade. Det känns som de flesta är det, faktiskt. Förutom mina vänner. Och ni som regelbundet läser min blogg, och jag era, ni verkar fina och bra och med hyfs i kropp och sinne. Så puss på er.
Här kommer några exempel på odågor:
- Sura busschaufförer som med äckel (!) i blicken väntar tre sekunder innan de tar emot min biljett och stämplar den. (När jag en kvart senare klev på en annan buss tillbaka mot city var det samma chaufför och samma dryga, otrevliga mottagande.)
- Sura kärringar bakom passutlämningsdisken hos Nackapolisen. Ett "hej" eller ett litet leende skulle sannerligen inte skada. Jag blev ju extra trevlig, så klart, som för att se om jag kunde smitta henne. Men nej. Vid sådana tillfällen känner jag mig bara tvungen att säga "ha en bra dag" innan jag går.
- Chefer som dag 1 säger "gör så", dag 2 säger "gör inte så" och dag 3 säger "varför gjorde du inte så?"
- Chefer som säger att de ska göra saker som de inte gör. Gång på gång.
- Folk på andra företag (som hyrt in sig på vårt kontor) som inte fattar att jag inte är deras sekreterare.
- Folk som varit hemma hos en på fest och betett sig som "värsta polaren" och sedan inte hälsar på en.
- Allmänt ohyfsade människor. Tänk dig att du går på en liten, liten stig och möter någon. Du hoppar in i buskarna för att ni ska kunna passera varandra och den andra personen går med den nyopererade näsan pekande mot skyn. Det hade varit så mycket trevligare om man fått en blick eller ett litet, litet leende tillbaka. Men nej. Händer mig ständigt och jag kan tyvärr inte vara en sådan som inte ger plats.
- Personer som ställer frågor men inte lyssnar på vad man svarar.
- Snåla människor. Jag kände en tjej som antecknade när hon bjöd sina väninnor på tuggummi. När det blivit tillräckligt många fick de köpa en ny förpackning åt henne. Nej, jag umgås inte med henne längre.
- Klottrare, vandaler och nedskräpare ska jag inte ens gå in på (har gjort det så många gånger tidigare).
Edit: Mitt i min misär kommer ett meddelande från herr Israel: "you should be happy... i love your smile". Är han inte en darling...
Här kommer några exempel på odågor:
- Sura busschaufförer som med äckel (!) i blicken väntar tre sekunder innan de tar emot min biljett och stämplar den. (När jag en kvart senare klev på en annan buss tillbaka mot city var det samma chaufför och samma dryga, otrevliga mottagande.)
- Sura kärringar bakom passutlämningsdisken hos Nackapolisen. Ett "hej" eller ett litet leende skulle sannerligen inte skada. Jag blev ju extra trevlig, så klart, som för att se om jag kunde smitta henne. Men nej. Vid sådana tillfällen känner jag mig bara tvungen att säga "ha en bra dag" innan jag går.
- Chefer som dag 1 säger "gör så", dag 2 säger "gör inte så" och dag 3 säger "varför gjorde du inte så?"
- Chefer som säger att de ska göra saker som de inte gör. Gång på gång.
- Folk på andra företag (som hyrt in sig på vårt kontor) som inte fattar att jag inte är deras sekreterare.
- Folk som varit hemma hos en på fest och betett sig som "värsta polaren" och sedan inte hälsar på en.
- Allmänt ohyfsade människor. Tänk dig att du går på en liten, liten stig och möter någon. Du hoppar in i buskarna för att ni ska kunna passera varandra och den andra personen går med den nyopererade näsan pekande mot skyn. Det hade varit så mycket trevligare om man fått en blick eller ett litet, litet leende tillbaka. Men nej. Händer mig ständigt och jag kan tyvärr inte vara en sådan som inte ger plats.
- Personer som ställer frågor men inte lyssnar på vad man svarar.
- Snåla människor. Jag kände en tjej som antecknade när hon bjöd sina väninnor på tuggummi. När det blivit tillräckligt många fick de köpa en ny förpackning åt henne. Nej, jag umgås inte med henne längre.
- Klottrare, vandaler och nedskräpare ska jag inte ens gå in på (har gjort det så många gånger tidigare).
Edit: Mitt i min misär kommer ett meddelande från herr Israel: "you should be happy... i love your smile". Är han inte en darling...
Kommentarer
Men glöm inte alla ohyfsade människor i tunnelbanan; som tränger sig, står i vägen, går långsamt eller vad det nu kan vara...
Men kom ihåg: möter du en människa utan ett leende: ge henne ditt.
=D
Haha! Ja, jag ska ge den sura människan mitt leende. Lät nästan religiöst.
Men det är en ENORM skillnad på attityd hos människor överlag här.
De ÄR trevligare, de ÄR lugnare, de ÄR mer harmoniska, de SER varandra, och de GER varandra TID.
De är HJÄLPSAMMA, och de bemöter dig med ett LEENDE.
Ta efter det, kanske, Sverige. ;)
(Utan att nu dra alla över en kam, då!)
och folk som går och vägrar flytta sig när dem går, så jag får ALLTID hoppa ut i gatan.
Henke - Alltid måste man ryta till!
Otacksamma skata!
Så jobbigt.
Nisse - Man undrar ju :( Varför är de så jobbiga? Hur blev de sådana? Usch.