Lördag i hemmet
Ikväll har jag haft besök av Rille. Trevligt, trevligt. Riktiga vänner som finns hos en när man mår både bra och dåligt ska man vårda ack så ömt. Och Rille har varit med om mina värsta ups and downs, kan jag lova.
Vargakvinnan inspirerade mig att lyssna på Aguilera ikväll så det gör jag. Svängigt värre. Nu väntar Aronson snart på min uppenbarelse.
Såg Stina på SVT ikväll och det var ju trevligt att se Ola Salo. Fågelsång var ungefär lika trist jag hade väntat mig. Och den där latinon som hade fått ack så många amerikanska grammys - han har inte många priser att hämta hos mig om han inte talar svenska efter 40 år i landet.*
Jag menar... hallå!? Miss Stina talade spanska med honom. Skärp dig.
* Det är sånt man kan säga utan att anklagas för rasseri när man är andragenerationens invandrare.
Vargakvinnan inspirerade mig att lyssna på Aguilera ikväll så det gör jag. Svängigt värre. Nu väntar Aronson snart på min uppenbarelse.
Såg Stina på SVT ikväll och det var ju trevligt att se Ola Salo. Fågelsång var ungefär lika trist jag hade väntat mig. Och den där latinon som hade fått ack så många amerikanska grammys - han har inte många priser att hämta hos mig om han inte talar svenska efter 40 år i landet.*
Jag menar... hallå!? Miss Stina talade spanska med honom. Skärp dig.
* Det är sånt man kan säga utan att anklagas för rasseri när man är andragenerationens invandrare.
Kommentarer
men en sak blir spännande, vad får jag allt säger utan blir anklagades som förstagenerationens invandrare
Men som jag sa i kväll: kolla på prinsessan Lilian, hon gör samma sak. Fast hon kan egentligen svenska, men föredrar att tala engelska.
Fast egentligen håller jag med, angående kubanen...
Tennis - Hmm... Vi borde kanske alla skryta lite oftare.
Aronson - Lilian ska jag inte ens kommentera för då går jag sönder av irritation.
Annen - Och mitt sällskap.
Euro5* - Jag förstår hur du menar men håller inte med. Om jag efter 45 år i, låt oss säga Spanien, inte kände mig så pass bekväm med språket att jag kunde sitta och på spanska prata om alla mina barn och deras "bra kvinnor" till fruar skulle jag skämmas något oerhört.
Alla andra folkgrupper/nationaliteter får prata hur dålig svenska som helst och jag bryr mig inte. Men träffar jag en annan Britt som inte har orkat lära sig svenska så har jag ingen förståelse och blir bara riktigt förbannad. Att man ibland inte ens försöker. Det är ju lättare för Britter/Amerikaner osv att skippa svenskan, i o m att så många svenskar är helt flytande i engelska. Men det är så jäkla arrogant, jag blir tokig.
Men vi britter är ju inte exakt kända för våra språkkunskaper, men lite kan man fan försöka.